Jag hatar att inte ha kontroll. Och just nu har jag absolut ingen kontroll över huvudtaget. Det gör mig livrädd , illamående och paranoid. Jag känner att det inte kommer funka och att mitt psyke kommer att svika vilken dag som helst.

När jag talar om kontroll menar jag att jag inte har kontroll över honom. Inte att jag ska bestämma men kontroll på läget . Att jag vet vad han gör , vart han är . Det hade jag vetat om jag var hos honom. Men nu sitter jag hemma och har inte en blekaste aning om fall hon är där eller om han är ensam som han påstår.

Det äter upp mig och jag kommer inte klara detta länge till. Han är lugn och får det att verka som om han inte tycker det är lika jobbigt , eller jobbigt alls. Det gör även jävligt ont. Jag vill ha honom ringandes och tjatandes om hur mycket han saknar mig och hur mykcet han vill att jag ska komma. Men sån är inte han och när han inte är det är det lättare att tro att han träffar henne. Att han liksom klarar sig på det.

Ja fruktansvärda tankar som kommer förstöra mycket i min väg om jag inte kan lugna dom. Att han inte svarade på hela dagen idag gjorde sjukt ont och jag bara tänkte massa tankar om vad han möjligen kan göra . De första tankarna var " han duschar " , när de gått flera timmar tänker jag att " de har sex, de ligger i soffan och myser , det sitter under fläkten och rökar" You name it .

Ni kan förstå att det är svårt att leva med mitt huvud just nu.

Sen är det jobbigt att jag hela tiden skickar sms och frågar vad han gör , vad han ska göra och om han saknar mig. DET är någonting jag inte vill göra med gör ändå. Kan inte motstå , blir ett krig med mig själv och friska jag vinner aldrig.

Underbara liv.