En vän sa nyss till mig att jag borde söka proffesionell hjälp. Det är någoting jag verkligen vill. Kunna gå till någon och prata och få hjälp. Kunna gå till någon och släppa mina demoner fria. Inte behöva hålla dom inne. Låta någon annan få se dom.

Men det värsta är att jag vill inte gå till någon som jag vet kommer säga saker jag inte vill höra. Jag vill inte gå till någon som med största säkerhet kommer vilja göra en rejäl utredning och jag kommer få allt på papper.  Jag vill inte ha på papper hur jag mår. Jag vet hur jag mår, jag vet vad jag går igenom och slåss med varje dag.

Men jag måste söka hjälp. Det måste jag... Men jag är så feg bara. Så feg för första mötet och för att bli dömd på en gång. Dömd för att jag stannar kvar i ett förhållande som byggdes upp på lögner. Dömd för jag har skurit mig själv och hatat mitt inre så länge.

Men jag måste