Han körde hem mig för några timmar sedan. Redan när jag hade stängt bildörren fick jag panik och ville vända. Jag började sakna honom redan första andetaget själv.

Sen kom jag hem. Satte mig på sängkanten och bara blev så tom. Helt nollställd. Jag saknade hans ord, hans kropp och hans underbara magiska händer.

Jag  gick och la mig för att sova i några timmar . När jag vaknade ,vaknade jag av ett ryck och undrade vart han var. Sängen var tom. Just de ja , jag är hemma.. faan.

Och i morgon börjar jag jobbar, så vi kommer inte ses på veckorna längre. Bara helgerna. Fan det förstör mig , så jävla mycket. Jag kommer inte klara det . Jag klarar knappt en natt utan honom.

Men när jag skickade ett sms : - Hur ska vi klarar oss en vecka ?

Så svarade han: - Det går allt bra. Jag kommer och hälsar på dig på jobbet.

Puhhh, det lugnade mig för stunden.

_______________

Alltså jag är inte sånhär panik slagen och livrädd för att vara ensam så de syns. Detta är bara saker och ting som pågår i mitt huvud. Men han vet om att jag tycker det är jätte svårt och jobbigt att vara ensam.

puss