Detta är ingen sätt att leva på. Det kommer inte håll om jag inte får klara tecken på att han går allt lita på .

Hur hade ni gjort ?  

Det blev en till natt utan honom. Skär som rakblad i min kropp att vara utan honom. Ju mer jag tänker tillbaka på ord som sagt och på förklaringarna jag fått så vet jag att han ljuger. Jag kommer aldrig erkänna det för någon. Jag kommer inte heller berätta om lappen eller bakgrundsbilden för någon.

Alla dömde ut honom när jag berättade om hennes blogg och att de har träffats. Han förnekar det men jag vet att det har hänt. Även om jag senast idag försvarade honom när min syster påpekade en sak.

Ju mer jag tänker tillbaka på förklaringarna från hans sida och hennes ord. Om hur hon visste saker och ting hon inte borde veta. Saker bara jag och han vet. De gör så fruktansvärt ont.

Tror ingen förstår hur detta förstör mig för varje dag. Enda gången jag mår bra är när jag får vara med honom exakt hela tiden. För då vet jag att han inte pratar i tele med henne eller är med henne. Fan va de äter upp mig ! FAN !

Jag önskar jag kunde slippa sitta ensam hemma när jag inte är med honom, ensam och bara älta allt som hänt. Älta älta älta tills min kärlek mot honom nästan förvanlas till hat.

Hur han har sagt till mig att " Lilla lilla du , du är så paranoid och du har så fel. Du bara anklagar mig hela tiden. Kan du förstå hur det känns för mig att du inte litar på mig och säger att hon varit här varje gång du inte är här ?"

Samtidigt som hon skriver att han sagt att han aldrig kommer erkänna att hon varit här, ALDRIG .

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN ! 

Jag hoppas någon tappar en sanning på mig snart. Att de erkänner eller att jag får klara och tydliga bevis på hur det egentligen varit. Jag vill bli slagen av sanningen ,ner slagen. För då kan jag gå vidare sen. Försöka leva utan mitt hjärta .

Fan , jag vill inte leva utan honom..... :(

Blir till att sova hemma inatt igen. Han orkar inte hämta mig och jag har inte råd att låna bilen. FAN. De känns som han är med henne när han inte är med mig . Minsta lilla och jag bryter ihop. Jag önskar jag kunde lita på honom.

Jag vill prata med honom hela tiden när vi inte är med varandra. Jag vill krypa in i hans huvud och se vad han gör och vad han tänker . Jag har en sån klump i magen när jag är ensam. Och jag gråter mer än vad jag ler när jag är utan honom. Jag barabryter ihop från ingenstans för jag är så rädd att han träffar någon annan. Jag mår illa när jag tänker på att om han träffar någon annan och ser henne i ögonen och gör saker med henne .

åh

, det går inte att leva såhär och det förstör mig.

döda mig.

Inatt sov jag hemma. Det var jätte skönt men jag saknar honom.

Nu ska jag göra mig i ordning och sen sticka hemifrån ett tag. Åh ,jag saknar hans kropp ! Vill göra så mycket med den just nu........

Helt sjukt , kan inte andas utan honom!!!!!!!!!!!1

 Jag är jätte rädd för att vara ensam. Jag klarar det inte. När jag är ensam blir jag deppig och vill bara sova så jag fort kommer igenom det. Jag tror att det är bra att jag bor där jag bor nu för då har jag nästan alltid folk omkring mig.Men det är inte på samma sätt , jag vill ju ha honom vid mig hela tiden.

Jag tror aldrig att jag kommer klara av att bo ensam. Klart jag har min hund men att bo i eget hus eller lägnhet kommer skrämma ihjäl mig och jag kommer bara att vara rädd och ledsen hela tiden. Jag vill kunna vara ensam. Jag vill utsätta mig för det. Att bli rädd och komma fram till ett sätt att hantera det för jag kommer inte alltid ha någon vid min sida som alltid kan vara med mig.

Jag har aldrig bott ensam så om jag ska vara ärlig så vet jag ju inte än om det är omöjligt eller om jag faktiskt klarar det.

återstår att se.

Nu är jag hemma igen.

När vi satt i bilen på väg hem tänkte jag att nä jag ska fan inte ge mig denna gången. ALLTID jag som kommer krypandes. Jag ska fan dra ut på detta så han förstår att det inte var okej. Att det inte ÄR okej att vara så hemlig som han är.

Men nu när jag kom hem åt jag lite och nu fastna jag här. Då kom känslan och rädslan över mig. Jag är livrädd för att  vara ensam ! Jag klarar de inte det gnager i mig och gör jätte ont. MEN, jag ska försöka vara stark och jag ska fan inte ge mig för denna gången har inte jag gjort något fel.

Kanske låter som en jätte liten grej för er , men det är de inte för mig efter allt som har hänt. Minsta illa som dyker upp, lappar bilder bla bla bla får mig bara att vilja gå. Jag kommer inte kunna bygga ett liv med någon jag inte litar på .

Men gud va jag älskar honom. Han är heeela min värld. Jag vill lita på honom och jag försöker och jag har kommit några steg på den långa vägen . Och jag tänker inte ge upp, även om jag känner så nu att jag vill lämna allt och gå så vill jag inte de inners inne.  Han är allt för mig och vi båda vet att vi är gjorda för varandra. Och ja vi hade en otroligt dålig start.Men det är bara att blicka framåt , och försöka ? Eller hur ?

Ni som läser min blogg måste tro att jag är helt blåst och att han bara kör över mig. Men jag vet att han inte träffar någon och att han inte gjort det sen vi blev tillsammans, vad hon än säger.

______________

Alltså nu är jag så jävla trött på detta. Vi bråkar inte ofta längre som jag skrivit tidigare. Allt har varit PERFEKT i en månad nu efter de stora bråket vi hade.

Men igår blev de bråk. Det blev tjafs om mobilen när jag skulle hjälpa honom med en grej som han sa att han inte visste hur man gjorde . Jag sa att jag kan göra det men då snacka han bort det och då sa jag att :

- Du är uppenbarligen rädd för att jag ska gå igenom din mobil.

- Nej det är jag inte.

- OKej ! va bra , ge mig den då så får jag gå igenom den.

Men även det snacka han bort och sen satt han länge och grejade med mobilen. Och vad jag tror raderade grejer han inte ville att jag skulle se.

Grejen var att han har ny mobil som han knappt vet hur den funkar. Jag råkade se hans bakgrund i bilen och det var en tjej i trosor och topless. Jag frågade varför han hade den och han påstod att de var hans bror som lagt in den och att han inte visste hur man bytte.

Men min tanke var ju att någon skickat den till honom och han har den som bakgrund.

Vi har varit ovänner sedan igår och knappt pratat och bara varit i olika rum hela tiden.

Förut för en stund sedan frågade han om jag var sur.

Ja sa jag lugnt och bestämt.

Varför ? frågade han.

Så förklarade jag. Han blev sur och bara aa visst jag döljer säkert jätte mkt , visst ! Så nu är han ute och är sur.

Allvarligt talat så bryr jag mig inte . Jag är så jävla trött på att så fort de är något så exploderar han typ.

När han lämnade rummet förut sa han.

- Nu är allt som vanligt då.

Alltså att vi bråkar typ..

DÅ sa jag att det är ingen som tvingar dig. ( att vara tillsammans med mig alltså )

För jag är så jävla trött på att inte veta om jag kan lita på honom eller inte efter allt.

Och nu dyker de upp mer som känns som jag inte kan lita på honom, kvitton med konsiga meddelanden på, halvnakna mms bilder som bakgrund.

Kommentera gärna med vad ni tycker ,jag är förvirrad.