Jag hatar att inte ha kontroll. Och just nu har jag absolut ingen kontroll över huvudtaget. Det gör mig livrädd , illamående och paranoid. Jag känner att det inte kommer funka och att mitt psyke kommer att svika vilken dag som helst.

När jag talar om kontroll menar jag att jag inte har kontroll över honom. Inte att jag ska bestämma men kontroll på läget . Att jag vet vad han gör , vart han är . Det hade jag vetat om jag var hos honom. Men nu sitter jag hemma och har inte en blekaste aning om fall hon är där eller om han är ensam som han påstår.

Det äter upp mig och jag kommer inte klara detta länge till. Han är lugn och får det att verka som om han inte tycker det är lika jobbigt , eller jobbigt alls. Det gör även jävligt ont. Jag vill ha honom ringandes och tjatandes om hur mycket han saknar mig och hur mykcet han vill att jag ska komma. Men sån är inte han och när han inte är det är det lättare att tro att han träffar henne. Att han liksom klarar sig på det.

Ja fruktansvärda tankar som kommer förstöra mycket i min väg om jag inte kan lugna dom. Att han inte svarade på hela dagen idag gjorde sjukt ont och jag bara tänkte massa tankar om vad han möjligen kan göra . De första tankarna var " han duschar " , när de gått flera timmar tänker jag att " de har sex, de ligger i soffan och myser , det sitter under fläkten och rökar" You name it .

Ni kan förstå att det är svårt att leva med mitt huvud just nu.

Sen är det jobbigt att jag hela tiden skickar sms och frågar vad han gör , vad han ska göra och om han saknar mig. DET är någonting jag inte vill göra med gör ändå. Kan inte motstå , blir ett krig med mig själv och friska jag vinner aldrig.

Underbara liv.

Det känns jätte bra mellan mig och min pojkvän nu. Riktigt bra, jag tror faktiskt att jag börjar lita på honom. Just nu litar jag på honom och tror ej han träffar henne. Nu har han all tid i världen att göra det men jag tror faktiskt inte han gör det.

Jag känner verkligen att han älskar mig och att jag är hans stjärna.

___________

Jobbigt jobbigt. Varje morgon på jobbet hanterar jag rakblad. Det är sjukt jobbigt att de de stora rakbladen och att smyga ner dom i väskan känns lockande. Men jag är stark nu, jag klarar det . Jag vill inte ha dom. Jo jag vill , men jag ska inte ha dom.

Tankarna på rakblad blir allt fler. Känslan efter första snittet. Hur man bara släpper allt och låter det flöda ut ur såren. Jag saknar att få hålla ett rakblad. Bara se på det. Och beundra dess makt.

Men jag skär mig inte längre. Men vissa dagar saknar jag det. Men det finns inga ställen på min kropp jag kan skära längre. Och jag skulle aldrig klara av sorgen i min älskades ögon när han hittar snitten ´på min kropp.

Men jag saknar det.

En vän sa nyss till mig att jag borde söka proffesionell hjälp. Det är någoting jag verkligen vill. Kunna gå till någon och prata och få hjälp. Kunna gå till någon och släppa mina demoner fria. Inte behöva hålla dom inne. Låta någon annan få se dom.

Men det värsta är att jag vill inte gå till någon som jag vet kommer säga saker jag inte vill höra. Jag vill inte gå till någon som med största säkerhet kommer vilja göra en rejäl utredning och jag kommer få allt på papper.  Jag vill inte ha på papper hur jag mår. Jag vet hur jag mår, jag vet vad jag går igenom och slåss med varje dag.

Men jag måste söka hjälp. Det måste jag... Men jag är så feg bara. Så feg för första mötet och för att bli dömd på en gång. Dömd för att jag stannar kvar i ett förhållande som byggdes upp på lögner. Dömd för jag har skurit mig själv och hatat mitt inre så länge.

Men jag måste

Vardagen har förändrats ganska drastiskt. Vi träffas inte längre varje dag, inte heller varannan. Vi har inte träffats på hela veckan. Men vi ska spendera helgen tillsammans. Jag jobbar hela veckorna så jag har inte tid för honom.

Jag frågar honom hela tiden när jag får tillfälle; " vad gör du ? " Han svarar alltid och när jag ber honom ringa och han säger att han inte kan för han ska göra några ärenden. Det förstör mig. Helt och hållet. Jag bad honom vid sju att ringa mig, han har inte ringt ännu. Han säger att han grejat hela dagen och vill vila.Men det går bra att ringa hela tiden annars. Jag förstår att hon är där.

Jag klarar inte en smäll av sanningen igen. Speciellt inte nu när jag absolut inte kan bryta ihop och gå sönder. Jag har ett jobb att sköta. Jag måste vara på topp,det gäller min framtid.

Nej sanningen får vänta. Jag klarar det inte. Hon skriver inte i sin blogg längre. Och skriver hon skriver hon grejer som inte har så mycket med honom att göra. Innan skrev hon detaljerade saker som kunde binda honom till bloggen. Nu är det blankt, ingenting.

Sover hon i våran säng nu ? Nu när jag inte är där på veckorna ? Och nu när hon har semester ? Är hon hos dig hela tiden då ?

Är det därför du inte vill ringa ? Kysser du henne nu ?

Om du skulle kasta en sån sanning på mig igen så dör jag ! Jag lovar , dyrt och heligt att jag kommer att dö.

Jag ser knappt att skriva längre för alla tårar som rinner ner för mitt ansikte. Ögonen är röda av gråt. Jag önskar jag hade rakblad hemma. Jag önskar jag fick göra djupa sår i mina armar. Jag önskar jag kunde falla.

Men jag har ett jobb att sköta.

Spenderade helgen med min pojkvän. Han och hans kompis hämtade mig på fredagen , de var försenade så jag drack öl med en god vän så länge. Jag hann bli lite små full och väl hemma drack jag lite vin.

Eftersom vi hade varit lite ovänner dagarna innan tänkte jag att jag måste " lätta upp stämningen " lite. Så jag satte på bra musik och började dansa för honom.

Han blev sjukt kåt och jag kunde känna hans sten hårda stånd. Jag gned min rumpa mot hans kuk när han satt där i soffan och kollade på mig. Jag kunde höra hur hans andetag blev snabbare och högre. När jag kom nära hans stånd hörde jag hur han nästan tappade andan.

Jag har aldrig dansat för honom förut , han har inte sett mig dansa på krogen heller så han visste nog inte ens att jag kunde ( inte för jag dansar så på krogen men ni förstår).

Jag släppte verkligen loss och var riktigt snuskig. Och jag kan verkligen dansa och.... vara snuskig ;) Så det slutade med riktigt rikigt hett sex överallt i huset. Mot kylskåpet,mot väggar och mot stora fönster så man syntes väl . Det gillade vi båda skarpt och på morgonen efter frågade han om jag ville dansa igen . haha ;) jag gjorde det dock inte för det är någonting jag inte ska göra ofta ;) Något han ska få gå och stråååna efter ;)

Han körde hem mig för några timmar sedan. Redan när jag hade stängt bildörren fick jag panik och ville vända. Jag började sakna honom redan första andetaget själv.

Sen kom jag hem. Satte mig på sängkanten och bara blev så tom. Helt nollställd. Jag saknade hans ord, hans kropp och hans underbara magiska händer.

Jag  gick och la mig för att sova i några timmar . När jag vaknade ,vaknade jag av ett ryck och undrade vart han var. Sängen var tom. Just de ja , jag är hemma.. faan.

Och i morgon börjar jag jobbar, så vi kommer inte ses på veckorna längre. Bara helgerna. Fan det förstör mig , så jävla mycket. Jag kommer inte klara det . Jag klarar knappt en natt utan honom.

Men när jag skickade ett sms : - Hur ska vi klarar oss en vecka ?

Så svarade han: - Det går allt bra. Jag kommer och hälsar på dig på jobbet.

Puhhh, det lugnade mig för stunden.

_______________

Alltså jag är inte sånhär panik slagen och livrädd för att vara ensam så de syns. Detta är bara saker och ting som pågår i mitt huvud. Men han vet om att jag tycker det är jätte svårt och jobbigt att vara ensam.

puss

Jag är fullt medveten om att det jag håller på med inte är bra för mig . Och att det kommer äta upp mig förr eller senare. Och att jag måste ta ett beslut nu. Om jag ska satsa på detta och försöka lägga alla ord och lögner bakom mig och försöka få det att fungera. Eller om jag ska tro på min magkänsla och lämna allt bakom mig för att gå vidare .

SÅ jävla svårt och bara tanken på att lämna honom förstör mig.